Allmänt
En option är ett finansiellt instrument där utfärdaren åtagit sig att vid en bestämd framtida tidpunkt (slutdagen) till ett bestämt pris (lösenpriset) köpa något från, eller sälja något till, den som innehar optionen (innehavaren).
Möjlighet för innehavaren, skyldighet för utfärdaren
Det som kännetecknar ett optionsavtal är att det endast är optionsinnehavaren som kan kräva att avtalet fullföljs. Om innehavaren inte utnyttjar sin rättighet före avtalstidens utgång upphör avtalet att gälla. Om innehavaren vill fullfölja optionsavtalet är utfärdaren förpliktigad att fullfölja avtalet.
Premien
När avtalet ingås får utfärdaren en ersättning (premie) för den risk han åtagit sig genom att förbinda sig att köpa eller sälja viss egendom till ett bestämt pris.
Derivat
Ett optionsavtal avser normalt en viss egendom, en viss vara, ett värdepapper eller något liknande, men det kan också vara ett index. Man brukar av denna anledning tala om att optionen är ett derivat med en underliggande vara eller ett underliggande index. Ordet derivat kommer från det engelska ”derive” som betyder ”härleda”, dvs optionsavtalet kan härledas till den underliggande egendomen.
Standardvillkor
Ett optionsavtal kan i princip innehålla vilka villkor som helst. För att underlätta handel med optioner innehåller de flesta optionsavtal standardiserade villkor.
Lösen, kvittning eller förfall
En optionsaffär kan avslutas på olika sätt. Antingen utnyttjar innehavaren optionen och begär att få köpa (köpoption) alternativt sälja (säljoption) den avtalade egendomen (lösen).
Affären kan också avslutas genom en kontant slutreglering, som i praktiken innebär att utfärdaren återköper rätten enligt avtalet (kvittning).
Om innehavaren inte åberopar sin rätt enligt optionsavtalet upphör rätten att köpa alternativt sälja egendomen när avtalet upphör (förfall).
Varför handla med optioner?
Motiven till att inneha eller utfärda optioner kan vara många. Nedan finns en förteckning över de vanligaste anledningarna till att man intar olika positioner på optionsmarknaden. Motiven kommenteras och förklaras ytterligare i särskilda avsnitt längre fram (avsnitten om Optionens värde och Optionens utfall).
- Uppnå en hävstångseffekt genom att en kursstegring på den underliggande varan ger högre avkastning på optioner än vad ett köp av den underliggande varan gör.
- Minska sin kapitalinsats jämfört med att köpa den underliggande varan.
- Minska sin riskexponering jämfört med att köpa den underliggande varan.
- Få god avkastning även på en stillastående eller fallande marknad.
- Fixera en tillfredsställande köp- eller säljkurs.
- Skydda ett innehav av värdepapper.
Olika typer av optioner
På marknaden finns ett antal olika typer av optioner såsom teckningsoptioner, OTC-optioner och standardiserade optioner. Vi går här igenom dessa, och ytterligare ett antal typer av optioner som är vanligt förekommande.
Teckningsoptioner
En teckningsoption ges alltid ut av aktiebolag genom att de beslutar om en emission av teckningsoptioner. En teckningsoption ger innehavaren rätt att i framtiden teckna sig för nya aktier i bolaget. En teckningsoption ges ofta ut med en obligation eller företagslån.
OTC-optioner
En OTC-option (Over The Counter) är en icke-standardiserad option. En OTC-option skräddarsys för att passa köparens behov. OTC-optioner handlas på en marknad där banker och fondkommissionärer ställer ut eller förvärvar optioner, någon andrahandsmarknad finns i regel inte. Dessa är attraktiva för dess flexibilitet då begränsningarna som gäller för standardiserade utbyten kan kringgås.
Warrants
En warrant är en särskild typ av köp- och säljoption med lång löptid, dvs normalt en löptid på mer än ett år. Läs mer längre fram.
Standardiserade optioner
Standardiserade optioner har tillkommit för att skapa en fungerande andrahandsmarknad. Standardiseringen innebär att villkoren för optionerna är fastställda i förväg vad gäller den underliggande varan, mängden, löptiden och lösenpriset.
Fortsättningsvis kommer endast standardiserade optioner, och då främst aktie- och aktieindexoptioner, att behandlas i denna artikel.
För att lättare förstå hur standardiserade optioner är uppbyggda behöver man förstå följande begrepp:
Identitet: Den underliggande egendomen som kan bli föremål för köp eller försäljning, exempelvis aktier i Ericsson B.
Mängd: Det antal aktier som ska byta ägare om optionen utnyttjas, för aktieoptioner är ett kontrakt normalt lika med 1 000 aktier.
Optionsslag: Köp- respektive säljoptioner.
Optionsklass: Optioner med samma underliggande egendom, exempelvis köp- och säljoptioner avseende aktier i Ericsson B.
Optionsserie: Optioner av samma klass, med samma lösenpris och slutdag.
Noteringsdag: Den första dag man kan handla i en viss optionsserie.
Slutdag: Den dag då optionen löses in eller förfaller. På slutdagen upphör alla rättigheter som hör till optionen och därefter saknar optionen värde.
Löptid: Tiden mellan noteringsdag och slutdag. Löptiden varierar mellan olika optioner.
Lösenpris: Det pris per option som innehavaren av en köpoption får betala för den underliggande egendomen respektive det pris innehavaren av en säljoption får för den underliggande egendomen.
Grundpositioner
Till grundpositionerna räknas att utfärda eller att inneha en köpoption eller en säljoption. Innehavaren av en köpoption har rättigheten, men inte skyldigheten, att köpa den underliggande varan. Den som utfärdat köpoptionen är däremot skyldig att på begäran sälja den underliggande egendomen.
På motsvarande sätt har innehavaren av en säljoption rättigheten, men inte skyldigheten, att sälja den underliggande egendomen, medan utfärdaren är skyldig att på begäran köpa den underliggande egendomen.
I avsnittet om optionens utfall längre fram i det här kapitlet förklaras grundpositionerna mer utförligt. Mycket av förståelsen för riskerna och möjligheterna med optioner ligger i att du förstår grundpositionerna.
| Köpoption | Säljoption |
Innehavare | Rättighet att köpa | Rättighet att sälja |
Utfärdare | Skyldighet att sälja | Skyldighet att köpa |
När mäklarna upprättar en avräkningsnota mot slutkunden ska det av notan framgå vilken position som transaktionen leder till. De vanligaste begreppen för att visa vad slutkunden har gjort är
följande:
Säljstart: Innebär att en köp- eller säljoption har utfärdats.
Köpstopp: Innebär att optionsutfärdaren (säljaren) återköper sin option (kvittning).
Köpstart: Innebär att man blir optionsinnehavare, dvs man köper en köp- eller säljoption.
Säljstopp: Den transaktion där optionsinnehavaren säljer sin option (kvittning).
Handlingsalternativ
Utfärdaren av en option kan antingen kvitta sig ur sin position eller invänta slutdagen. Innehavaren kan avveckla sin optionsaffär genom kvittning, lösen, stängning eller förfall.
- Kvittning är det vanligaste handlingsalternativet. För utfärdaren innebär kvittning att han återköper optionen till den kurs som för tillfället gäller på marknaden. För innehavarens del innebär kvittning att han säljer tillbaka optionen till motsvarande värde.
- Lösen innebär för utfärdaren att han är skyldig att leverera eller köpa den underliggande egendomen till lösenpriset. För innehavaren innebär lösen att han utnyttjar sin rätt enligt optionsavtalet och förvärvar eller säljer den underliggande egendomen.
- Stängning innebär att man gör en kontantavräkning på slutdagen, varvid optionsinnehavaren tillgodogör sig optionens realvärde utan att leverans av den underliggande egendomen sker.
- Förfall innebär att optionen inte utnyttjas, beroende på att optionsinnehavaren kan köpa respektive sälja egendomen på avistamarknaden till ett bättre pris. Innehavaren har därmed förlorat den premie han betalat för optionen. Utfärdaren däremot behåller den premie denne fått.
Aktieoptioner
På den svenska marknaden introducerades standardiserade köp- och säljoptioner i mitten av 1980-talet. Aktieoptioner är för närvarande den vanligaste formen av optioner och, men intresset för dessa har svalnat något under de senaste åren.
Amerikansk typ
Aktieoptioner är av amerikansk typ så innehavaren har alltså rätten men inte skyldigheten att när som helst under löptiden, köpa eller sälja aktier till ett på förhand bestämt lösenpris.
Standardiserade villkor
De standardiserade villkoren för en aktieoption är identitet, mängd, löptid och lösenpris. Med identitet menas den underliggande aktien och med mängd avses normalt 1000 aktier per kontrakt. Avvikelser kan förekomma, t ex i samband med emissioner.
Löptid och lösenpris
Löptiden varierar mellan 6 och 24 månader och slutdagen är tredje fredagen i slutmånaden.
Lösenpriset för en aktieoption är det pris per aktie som innehavaren av en köpoption respektive utfärdaren av en säljoption ska betala om optionen utnyttjas. Antalet lösenpriser i respektive aktie, och intervallen mellan dem är standardiserade, och på noteringsdagen noteras normalt fem olika optionsserier. Lösenpriserna fastställs så att ett lösenpris läggs så nära föregående dags slutkurs som möjligt medan de andra läggs så att två är högre och två är lägre än slutkursen.
Serier
Det måste alltid finnas minst fem serier noterade för respektive aktieoption för varje slutmånad. Serier med nya lösenpriser kan noteras till och med dagen före slutdagen. Om aktiekursen under en dag överstiger eller understiger det näst högsta respektive näst lägsta lösenpriset, noteras ytterligare lösenpriser för optionen dagen därpå.
Slutmånad
Optionens slutmånad anges i optionsbeteckningen. Exempelvis innebär ”AstraZeneca April 21, 550 KÖP” att april 2021 var slutmånad för optionen. I handeln med optioner anges slutmånaden även med en bokstav. De tolv första bokstäverna i alfabetet (A–L) anger slutmånad för köpoptioner och efterföljande tolv bokstäver (M–X) anger slutmånad för säljoptioner. Bokstavsindelningen görs alltså efter följande mönster:
Köpoptioner | Säljoptioner |
A = januari | M = januari |
B = februari | N = februari |
C = mars | O = mars |
D = april | P = april |
E = maj | Q = maj |
F = juni | R = juni |
G = juli | S = juli |
H = augusti | T = augusti |
I = september | U = september |
J = oktober | V = oktober |
K = november | W = november |
L = december | X = december |