Leasing

Leasing är en form av hyra, som främst används av företag.

Leasing avser oftast lös egendom men kan även avse fastigheter genom en sale and lease back.

Man brukar skilja mellan finansiell och operationell leasing.

Den vanligaste formen är finansiell leasing. I denna typ av leasing finns det tre aktörer:

• leverantören, dvs den som säljer varan (till leasegivaren)

• leasegivaren, dvs den som hyr ut varan

• leasetagaren, dvs den som hyr varan.

Leasingen går till så att leasetagaren ber leasegivaren att köpa varan från leverantören. I samband med köpeavtalet mellan leverantören och leasegivaren ingår leasegivaren och leasetagaren ett leasingavtal.

Operationell leasing kan liknas vid ett vanligt hyresavtal. Vanligtvis är det ett tvåpartsförhållande mellan ett leasingbolag och en leasetagare. Leasingbolaget köper in utrustning som man sedan hyr ut till leasetagaren mot en avgift. Leasingbolaget står bland annat för service, underhåll och försäkringar.

I leasingavtal lägger man ofta in en första förhöjd hyra eller så betalar leasetagaren en deposition.

Den första förhöjda hyran betraktas som en leasingavgift och är momsbelagd. Den får inte dras av på en gång skattemässigt, utan avdraget ska fördelas under de månader leasingavtalet gäller.

Depositionen betraktas som ett lån från leasetagaren till leasegivaren, och betalas tillbaka vid leasingperiodens slut.

Ett leasingavtal innebär sällan att leasetagaren måste köpa varan när leasingtiden är slut för då betraktas leasingavtalet nämligen skatterättsligt som ett avbetalningsköp.

Vid leasing är det leasegivaren som äger leasingobjektet. Denne tar därför upp leasingobjektet i sin balansräkning och gör redovisnings- och skattemässiga avskrivningar på detta. Leasetagaren drar av de löpande leasingavgifterna som kostnader i sin resultaträkning.